Klockan är mycket och just nu är jag glad för att jag inte ska starta i morgon. 
Idag så red vi lite över bommar dels för att träna ryggen men också att han inte skulle kunna springa iväg i mellanåt utan få tänka och koncentrera sig lite extra. Det gick superbra och han vill verkligen gör rätt, han bad så mycket om ursäkt när han en enda gång slog i tån i en bom. Han reagera som så att spänna sig och försöka springa iväg. Att i stället för att dra i tyglarna så kramade jag bara lite extra om tygeln, berömde honom och fortsatte rätt fram. Han slappnade av direkt och vi kunde fortsätta passet utan att gå tillbaka flera steg. Jag tror vi börjar hitta varandra ❤️.