Alla sörjer vi olika, vissa gråter sig igenom smärtan och saknaden andra sörjer i perioder,
Jag är en av de sistnämnda.
Idag är det internationella sucidpreventions-dagen och ikväll tänder jag ett ljus för Martin som lämnade oss för snart 3 år sedan.

Jag minns Martin som en glad, omtänksam människa som hjälpte sina nära och kära så gott han kunde.
Aldrig hade man trott att han kände det han kände inom sig för utåt fanns inte en skymt av färgen svart.

För mig betydde Martin väldigt mycket och de första 1,5 åren gick känslorna upp och ner. Svårt att ta in att han inte fanns mera, tänkte många gånger att jag skulle ringa honom men kom samtidigt på att det kommer jag aldrig mer kunna göra.
När någon undra om det fanns någon som kände en golvläggare så hann jag bara dra ett andetag för att säga " jag gör " men åter igen tänka för mig själv att "jag gjorde ".
Vissa dofter som jag känner nu förtiden påminner om Martin men i stället för tårar kommer ett litet leende. Jag får en massa minnen, saker han sa och vad vi två gjorde tillsammans. Jag tyckte att vi var så stora när vi först träffades men det slår mig numera att han bara var 17 och jag nästan precis fyllda 18.

Den 16 november har det gått tre år sedan han tog sitt beslut, men det känns som om det vore igår. Det enda som ändrats något är att smärtan och saknaden har ändrats till att minnas alla glada stunder jag fick med honom, som när han tog studenten. Jag hör fortfarande hans röst i huvudet när jag gick där bland flaken helt vilset letade efter honom. Hur han bakom ropar " Emelie här är jag" med ett leende. Han var så glad den dagen och det är så jag tänker försöka minnas honom, för mig så var han alltid glad och hade lätt till skratt.

Så ikväll tycker jag att vi alla tänder ert ljus för Martin och till alla andra som valt att lämna detta liv för tidigt.

Det var inte meningen att det skulle gå bra igår. Det börja redan hemma i stallet då jag sa många fina ord när jag skulle fixa knopparna på Challe. Sen när vi kom till Gäsene så visar det sig att jag och Challe inte starta fören 18:35, sa jag att vi var där vid 16?
Ja så Challe hade tröttnat och ville inte alls vara med. Framridningen gick så där, inne på banan så ville han inte sammarbeta särskillt mycket. Såå ja vi får ladda om tills nästa söndag då vi startar i Borås igen.
Gör aldrig om det misstaget kan jag lova, nästa gång tänker jag ringa och fråga när jag startar.

Då var dagen här, dags för pay and ride och...jag är så omotiverad. Kanske är det lite bra för min del då jag kanske kan slappna av mera under ritten. Men annars? Nä som sagt omotiverad.
Ska hämta transporten hos Elin vid 13 sen knoppa Challe...eller om jag gör det först det får jag se.

Nä jag återkommer ikväll om hur det gick.

Herregud jag sitter här och funderar på vad det är för dag. Hur snurrig är man inte då.
Bara tre dagar kvar till pay and ride i Gäsene och något som taggat mig extra mycket är att Anton sa i helgen " vad roligt hoppas det går bra". Eftersom han inte är intresserad för fem öre så blev jag så glad och peppad av de orden 😊.
Challe går som salt sjukt bra och i förrgår när jag och Lena var ute och red Wilma och Challe så fick jag känna på Challe's ökade trav.
Jag ska bara komma på hur jag ska få fram den på banan också. När jag satt där i den ökade traven visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta av lycka. Kom ihåg när Jenny lyckades hjälpa mig få fram den ökadetraven på Wilma...samma känsla bara ren lycka i kroppen.

Ja det är precis så jag känner varje gång jag rider Challe. Efter alla motgångar och slit går det inte sluta le under varje ridpass, när man känner hur allt bara stämmer.
Den lyckan jag känner då jag märker av att han blir bättre för varje pass, att känna hur possitiv han blivit. Detta beror 50% på att tänderna är fixade och 50% att jag blivit starkare i kroppen så jag orkar rida.
Idag beslöt jag att vi skulle gymnastik hoppa, det är inte klokt att jag säger detta men jag känner mig mer säker på Challe under hoppningen än Wilma.
19 åriga Wilma känns mer osäker än sin 5 åriga son 😊.
Det gick iallafall superbra så efter bara 25 minuter var jag mer än nöjd med både mig och Challe.