Internationella Suicidpreventions-dagen

Alla sörjer vi olika, vissa gråter sig igenom smärtan och saknaden andra sörjer i perioder,
Jag är en av de sistnämnda.
Idag är det internationella sucidpreventions-dagen och ikväll tänder jag ett ljus för Martin som lämnade oss för snart 3 år sedan.

Jag minns Martin som en glad, omtänksam människa som hjälpte sina nära och kära så gott han kunde.
Aldrig hade man trott att han kände det han kände inom sig för utåt fanns inte en skymt av färgen svart.

För mig betydde Martin väldigt mycket och de första 1,5 åren gick känslorna upp och ner. Svårt att ta in att han inte fanns mera, tänkte många gånger att jag skulle ringa honom men kom samtidigt på att det kommer jag aldrig mer kunna göra.
När någon undra om det fanns någon som kände en golvläggare så hann jag bara dra ett andetag för att säga " jag gör " men åter igen tänka för mig själv att "jag gjorde ".
Vissa dofter som jag känner nu förtiden påminner om Martin men i stället för tårar kommer ett litet leende. Jag får en massa minnen, saker han sa och vad vi två gjorde tillsammans. Jag tyckte att vi var så stora när vi först träffades men det slår mig numera att han bara var 17 och jag nästan precis fyllda 18.

Den 16 november har det gått tre år sedan han tog sitt beslut, men det känns som om det vore igår. Det enda som ändrats något är att smärtan och saknaden har ändrats till att minnas alla glada stunder jag fick med honom, som när han tog studenten. Jag hör fortfarande hans röst i huvudet när jag gick där bland flaken helt vilset letade efter honom. Hur han bakom ropar " Emelie här är jag" med ett leende. Han var så glad den dagen och det är så jag tänker försöka minnas honom, för mig så var han alltid glad och hade lätt till skratt.

Så ikväll tycker jag att vi alla tänder ert ljus för Martin och till alla andra som valt att lämna detta liv för tidigt.































Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback