Överlycklig

Igår var jag som sagt hos min naprapat David som jag gått hos tidigare fast då pga ryggen. Jag som haft molande värk i ett år har idag och även igår kunnat gå och dansat utan minsta värk. Jag trodde efter att ha varit ute på en spontan visit på krogen i går att jag idag skulle ha så ont att jag knappt hade kunnat gå. Men inte den minsta känsla av något ont på hela dagen, jag är så glad att jag hade kunnat grina.
Det slog mig i kväll att det finns en stor chans att jag kommer kunna löpträna inom några månader igen. Den tanken har jag fått lägga åt sidan och accepterat att det aldrig mer kommer kunna gå. Men David och hans magiska händer gör under och tack och lov för det. Ont som bara den gjorde det vid massagen men...ja jag vet inte vad jag ska säga. David är iallafall Borås bästa naprapat.

Torsdagkväll

I morse orkade jag knappt lyfta grepen i stallet efter att igår tränat överkropp på gymmet och sedan åkt direkt in till Borås simarena och simmade några längder. Idag stod tabatha på träningsschemat och jag tror att jag inte kommer kunna röra mig i morgon. Tur är väll ändå att jag ska till min favorit naprapat David på morgonen, så har jag tur så kan jag röra armarna lite mer iallafall.
Snart är min tid som sjukskriven över vilket ska bli väldigt skönt. Det ska bli skönt att få träffa folk och känna sig trött på kvällen. Men innan det är dags så avslutar jag med en veckas semester 😂.

Söndagkväll

Alla får ursäkta mitt gnäll nu men det här känns då löjligt.
I fredags blev jag sjukskriven men det känns då löjligt att vara hemma när jag inte är sjuk. Jag är hemma för att höften behöver vila, men jag känner samtidigt att jag skulle kunna gå till gymmet och köra ett pass där.
Men jag får väll ha is i magen denna veckan och sen kommer jag troligtvis avbryta sjukskrivningen. Imorgon ska jag på röntgen, meningslöst enligt mig då jag tycker att ett ultraljud hade passat bättre.

En berg och dal bana

Jag är helt slut,bedövad och lite förvirrad tror jag sen igår. Igår var jag som sagt på rehab och idag var jag hos läkaren för att få en remiss till röntgen. Jag vet ju att det inte är någon skelettskada utan något med någon mjukdel så vad en slätröntgen ska kunna göra för skillnad vet jag inte. Men men jag pratade iallafall med min sjukgymnast som sa att jag måste prata med min läkare om att få komma till smärtmottagningen. För nu när allt sjunkit in så förstår jag vad min sjukgymnast menar, att min hjärna lurar kroppen med hur ont det gör. Jag känner mer smärta än vad jag egentligen borde göra, för om detta i ljumsken nu är en muskelbristning så ska jag inte ha så ont att man knappt kan röra mig. Detta förstår ju jag också och hur ska jag få hjälp med rehaben när hjärnan sänder ut signaler till kroppen att detta gör JÄTTEONT..?
Iallafall så sjukskriven blev jag från och med idag och en sköterska från röntgen ringde mig och gav mig en tid redan på måndag. Toppen tycker jag för det betyder att sjukskrivningen förhoppningsvis förkortas 😊.

Jag kände ikväll när jag var påväg hem att "nu får det faktiskt räcka, jag är trött på att ha ont och nu då när jag har mer ont än vad jag borde". Jag vill en dag komma till rehaben och gå därifrån då jag och min sjukgymnast kommit överens om att nu har hon gjort vad hon har kunnat och att jag klarar detta själv hemma nu. Är det så att det är min hjärna som lurar mig och min kropp så känner jag att det är dags att få den att släppa den trauma upplevelsen som var för 2 år sedan. För jag och kroppen orkar inte mera nu, vi vill ha det lugnt och skönt och känna oss utvilade. Sen borde hjärnan vara väldigt trött också så mycket som den fått arbeta de senaste två åren.

Åter igen nu är det nog!

Ingen bra dag

Gårdagens besök hos sjukgymnasten slutade inte som jag hade trott eller tänkt.
Idag kände jag i höften och ljumsken att jag jobbat några dagar på raken, svårt att gå normalt och molande värk hela dagen.
Efter jobbet hämtade jag Elin som var snäll och följde med som sällskap och så åkte vi mot Göteborg. Om jag tyckt att morgon trafiken var jobbig så är den ingenting mot kvällstrafiken, fy fan säger jag bara. Otroligt nog så lyckades jag inte att stressa upp mig men däremot tappade jag humöret lite då det gick så sakta väl inne i Göteborg 😊.
Iallafall så mina planer för helgen sprack efter besöket då jag fått både tränings och ridförbud tills jag vet vad som hänt i ljumsken. Både Sofia som jag går till gällande träningen och Linus som ger mig akupunktur kollade och gick igenom min ljumske och höft. Linus sa att jag måste uppsöka läkare omgående då de misstänker ( men vet inte säkert) att något kan ha gått sönder den dagen då jag skulle upp ur soffan. Jag hade ju hoppats på att de skulle säga att det är en sträckning eller något liknande, men men nu har jag brutit ihop så nya tag tas i morgon.
Sofia kunde dock inte förstå hur jag lyckats jobba under dagen och hur sjutton jag tog mig upp på Challe i förrgår 😂. Jag sa till henne att " jag sa åt honom att snälla stå stilla och så hävde jag upp mig ". Det gick ju att rida men jag hade ju rätt så ont direkt efteråt, men ibland är smärta och värk värd lite ridning 😊.
Jag tror de inte har så många hästmänniskor som kommer till dem så ofta 😂.

Nu ska jag försöka somna om innan jag ska upp och boka tid hos läkare.

Äntligen Fredag

Kan man få säga så fast man bara jobbat 2 dagar denna veckan 😊?
Jag tycker det för just nu är jag inne i ett negativt spår i livet igen.
Mest negativt är det i häst och höftlivet. Ja fungerar inte det ena så fungerar inte det andra, i tisdags hände något som jag absolut inte ville skulle hända. Jag låg på rygg i soffan men benen utsträckta och skulle resa mig upp, då hör jag hur det "smäller till" i vänster höft. Jag skriker ut både det ena och det andra fina ordet och en smärta från...ja jag vet inte vad. Ja ja tänker jag att nu sträckte jag väll till något ordentligt, men när det onda inte lägger sig och jag inte kan ligga på vänstersida börjar tankarna gå. Efter mycket noggrant funderande hit och dit så blev jag rätt säker på att jag fått en rejälmuskelbristning.

Så igår hade jag planerat att vara med på ett tabatha passion gymmet men efter att haft kontakt med min sjukgymnast och fått ett bestämt nej så var det bara att boka om.
Ja och lägga om träningen den närmsta veckan då jag fått totalförbud att köra ansträngd träning tills nästa återbesök ( nästa torsdag . Detta gör ju att rida kommer jag inte få göra, så jag får väll glatt stå på backen och tömmlongera Challe tills jag fått tummen upp. Vi får väll se om jag ens får åka på den planerade Pay and jumpen nästa lördag 😳.

Ett rent helvete

Klockan är nu 04:16 och jag har fått sova ca 1,5 timme pga nya hugg vid vänster höft/rygg. Ligger just nu i Antons soffa och kan knappt röra mig. Invirad i en filt och ett täcke för att hålla allt varmt men inte hjälper det. Önskar just nu att jag var hemma så jag hade kunnat ta en starkare tablett och fått lite sömn. Är bara 2 timmar kvar tills Anton ska upp, måste säga till att han får köra F till fritids.
Sen får jag ringa mina föräldrar runt halv 8 och be dem hämta mig för köra bil går absolut inte..,jag kan inte ens ta mig till bilen.
Jag bara älskar vad allt med muskler,leder och nerver heter just nu.
Ska försöka få liite mera sömn nu.

Dessa bakslag

Igår vaknade jag med småhugg i vänster skinka, sådana hugg att benet viker sig lite lätt. Dessa kommer ibland men brukar försvinna ganska snabbt. Det gjorde dem även denna gången, jag gick och pilla i stallet, jag sprang hit och dit och jag till och med hoppa igår som ni såg.
Sen på kvällen fick jag ett stort sug på Cola så reste mig från soffan. Då kom huggen tillbaka men 4 dubbelt så starka. När de gör så ont så svär man ( iallafall jag ) rätt högt och man vågar knappt andas för man väntar på nästa hugg.
Huggen kommer med täta mellanrum och tillslut gör det så ont att man inte ens kan nudda golvet med tån.
Jag kom iallafall till affären och svor hela vägen in till drickorna och längre kom jag inte. Jag kunde inte längre stödja riktigt på benet, jag fick ringa mina föräldrar så de fick hämta mig och bilen. Jag lyckades ta mig till kassan och betala och ta mig ut till bilen. Sitta kunde jag inte göra för nu var jag så ömm att ingenting fick röra mig.

När mina föräldrar kom så fick jag med hjälp med handtaget i dörröppningen lyfta in mig i bilen och sen sitta lätt framåt lutad. Mamma fick gå in med mina varor för jag kunde ju självklart inte vara själv hemma när jag inte kunde röra mig utan att skrika högt.

Så igår blev det en natt på föräldrarnas soffa med en del värktabletter så jag skulle få någon sömn överhuvudtaget.

Så idag har jag legat i denna soffa större delen av dagen och bara sovit för jag vakna ganska många gånger under natten.
Nu är min plan för morgon dagen att ta mig ner till träningslokalen och göra det jag kan och sen till stallet för att rensa i hästgrejer som jag inte längre använder. På lördag är det bakluckeloppis i Sandared och jag hoppas på att sälja någonting iallafall 😊.