Snöstorm

Första av två lediga dagar är snart över och idag så kom det en hel del snö och folk hade glömt bort hur man kör....på bara några timmar. 

Detta fick jag för att jag i morse sa till Challe att jag hoppades det skulle komma mera snö så vi kunde rida....blev lite väl bra kanske 😂. 
I dag fick jag ett glädjande besked och det var att jag lyckats vinna 2 biljetter till Gina Tricot GP som är i februari.
Imorgon kommer hästarna ut tidigt då de kom in halv 2 idag och både Wilma och Challe ska få komma ut och röra på sig. Ja Wilma på en lugn skrittrunda och Challe ett lättare pass i paddocken. I år är det mitt och Challe's år och jag känner på mig att vi kommer göra en stor förändring ihop 😊. 

2017

Ett nytt år och jag känner det långt ner i magen att detta året kommer bli så bra. Jag har rensat tankarna från kaos till struktur, jag har lagt upp mål för året med Challe och Wilma...ja utan att planera för mycket. Ibland önskar jag att jag var som Jenny ( JMDressyr.se), mer spontan och inte lika planerande. 

Det kommer bli bra det här året, året då allt faller på plats. 

Dags för tandläkare

Jaha då var det dags igen, dags att åka till Benny med Challe för att kolla tänderna igen. Men eftersom det är knappt 2 veckor kvar till jul så får jag vänta till efter nyår. Challe gör så gott han kan ändå och i bästa form är han inte heller. Men ikväll så kände jag att munnen stör honom. 

Så i januari ringer jag hästtandläkaren. 
   

Även Wilma fick röra lite kort på sig ikväll. Ville mest se hur hon rörde sig, vilket var mycket bättre sen i september, så i morgon tar vi en skrittrunda bara så hon ska få röra på sig så kanske hon kan vara i bättre form till våren om vi sätter igång långsamt 😊. 

Måndag

Upp och ner, ner och upp grisen gal i granens topp. Ibland måste man skoja lite med sig själv. Det är nu två veckor sedan Alli lämnade oss, det är nu två veckor sedan jag fick börja släppa ut och in hästarna själv och jag börjar känna detta. Idag är jag så trött att jag haft ont i huvudet och varit väldigt känslig. Vet inte om jag ska skratta eller gråta ikväll, är en panikångest attack påväg igen? Ja jag vet inte för jag vågar inte släppa ut någon känsla. Panikångest är nog ett av de jobbigaste händelserna som finns, det är jobbigt just under paniken och sen är man helt slut efteråt.
Pratade med Leena ikväll och blev så glad att hon beslutat att ta hem Alli's son igen, när tiden känns rätt. Hoppas det blir snart för jag är så trött.
Jag måste vara hård mot mig själv, att tillåta mig att sova längre på lediga dagar eller när jag börjar kväll. Allt för att få extra sömm.

En förändring

Jag märker en skillnad på mina två pållar i stallet. Ingen av dem är ledartypen och de vet inte riktigt vad de ska göra, ja de känns väldigt förvirrade. Igår fick de komma upp i hagen igen och började med en gång leta efter Alli. Wilma som i många år varit Alli's skugga. Det kommer nog ta ett tag innan någon av dem kommer ta någon form av ledarroll. Igår kväll trodde jag att jag höll på att bli tokig på dem när de absolut inte skulle gå ur hagen, och vad berodde det på? Jo jag hade inte tänt i paddocken som ligger bakom stallet som de möte gå ner till för att komma in. De är så mörkrädda så jag fick gå bakom och smacka ner dem och ja jag blev lätt irriterad.

Skulle som planerat återgått till jobbet idag men viruset i kroppen kände sig inte färdig så idag och i morgon är jag hemma. Inte nog med det så har mina tofflor gått sönder och jag måste ha tofflor i min långritt annars fryser jag fötterna av mig 😂. Så får se om jag orkar ta mig till en affär och köpa nya varma och sköna tofflor.

Rond 2

Igår kände jag mog väldigt pigg och fräsch, men åter igen så under natten går febern upp och jag kan inte sova. Vaknar efter några timmar och mår som en potta skit och ont överallt. Så jag är inne på rond nummer 2 i denna förkylning, hela dagen har jag legat i soffan bortsett från när jag släppte ut mina två fyrbenta.
Det känns som att jag gått in i en vägg för mina bihålor är tätare än tätast, så hör jag nästan ingenting och så har det satt sig på mina stämband.
Jag hade velat rida lite nu i helgen men som jag känner mig så vet jag knappt om jag kommer kunna ta mig till jobbet på måndag. Vi får se hur jag känner mig i morgon annars så får jag helt enkelt vara hemma och minska risken att smitta ner alla på jobbet.

Semestervecka

Hallå hallå alla människor. Sjukskrivningen är över för denna veckan hade jag en semester planerad. Vad händer då? Jo jag vakna med ont i halsen igår och under dagen blev jag bara sämre, så nu ligger jag hemma brakförkyld. Knappt sovit något i natt så fick ta igen lite nu på morgonen. Jag hade tänkt att jag skulle börja rida denna veckan, men jag får nog vänta 1-2 dagar för det.

Behöver väll inte säga att jag mår som en påse skit 😂. Bara nyser och nyser och fryser och fryser.

Överlycklig

Igår var jag som sagt hos min naprapat David som jag gått hos tidigare fast då pga ryggen. Jag som haft molande värk i ett år har idag och även igår kunnat gå och dansat utan minsta värk. Jag trodde efter att ha varit ute på en spontan visit på krogen i går att jag idag skulle ha så ont att jag knappt hade kunnat gå. Men inte den minsta känsla av något ont på hela dagen, jag är så glad att jag hade kunnat grina.
Det slog mig i kväll att det finns en stor chans att jag kommer kunna löpträna inom några månader igen. Den tanken har jag fått lägga åt sidan och accepterat att det aldrig mer kommer kunna gå. Men David och hans magiska händer gör under och tack och lov för det. Ont som bara den gjorde det vid massagen men...ja jag vet inte vad jag ska säga. David är iallafall Borås bästa naprapat.

Torsdagkväll

I morse orkade jag knappt lyfta grepen i stallet efter att igår tränat överkropp på gymmet och sedan åkt direkt in till Borås simarena och simmade några längder. Idag stod tabatha på träningsschemat och jag tror att jag inte kommer kunna röra mig i morgon. Tur är väll ändå att jag ska till min favorit naprapat David på morgonen, så har jag tur så kan jag röra armarna lite mer iallafall.
Snart är min tid som sjukskriven över vilket ska bli väldigt skönt. Det ska bli skönt att få träffa folk och känna sig trött på kvällen. Men innan det är dags så avslutar jag med en veckas semester 😂.

Hur mycket ska offras?

Har funderat det senaste på hur mycket som är värt att offra för att komma dit man vill.
Hur mycket är det värt att offra och förlora för att nå sina mål vare sig det gäller karriär eller en sport man brinner starkt för? Är priset värt allt slit och det man förlorat och offrat?
Sen undrar jag också hur mycket ska personerna runt om gå med på att bli isidosatt? Har de rätt att sätta ner foten och kräva att få lite tid och att den sattsande personen kan lägg sitt åt sidan för bara en liten stund?!
Alla har vi säkert upplevt detta någon gång att känna sig väldigt självklar utav en annan person. Ska man göra detta eller ska de som står vid sidan av kunna sätta ner foten?

Så vad är värt att offra för sina mål? Att stå högst upp på pallen men att inte ha någon som står nedanför och hurrar och gratulerar en för sitt slit pch prestationer.
För en person som satsar helhjärtat på det den vill och ser sitt mål framför sig kräver och tar mycket energi för just denna person. Men det tar säkert lika mycket energi och kraft ibland att stå brevid och stötta. Speciellt då de jämte säkert sällan får lika mycket tillbaka om något alls.
När är det då dags att ta beslutet att säga " tack! Men mej tack det är inte värt det". Är man villig att ge upp alla sina förhållanden för ett enda ögonblick som KANSKE kommer att hända och upplevas?

Söndagkväll

Alla får ursäkta mitt gnäll nu men det här känns då löjligt.
I fredags blev jag sjukskriven men det känns då löjligt att vara hemma när jag inte är sjuk. Jag är hemma för att höften behöver vila, men jag känner samtidigt att jag skulle kunna gå till gymmet och köra ett pass där.
Men jag får väll ha is i magen denna veckan och sen kommer jag troligtvis avbryta sjukskrivningen. Imorgon ska jag på röntgen, meningslöst enligt mig då jag tycker att ett ultraljud hade passat bättre.

En berg och dal bana

Jag är helt slut,bedövad och lite förvirrad tror jag sen igår. Igår var jag som sagt på rehab och idag var jag hos läkaren för att få en remiss till röntgen. Jag vet ju att det inte är någon skelettskada utan något med någon mjukdel så vad en slätröntgen ska kunna göra för skillnad vet jag inte. Men men jag pratade iallafall med min sjukgymnast som sa att jag måste prata med min läkare om att få komma till smärtmottagningen. För nu när allt sjunkit in så förstår jag vad min sjukgymnast menar, att min hjärna lurar kroppen med hur ont det gör. Jag känner mer smärta än vad jag egentligen borde göra, för om detta i ljumsken nu är en muskelbristning så ska jag inte ha så ont att man knappt kan röra mig. Detta förstår ju jag också och hur ska jag få hjälp med rehaben när hjärnan sänder ut signaler till kroppen att detta gör JÄTTEONT..?
Iallafall så sjukskriven blev jag från och med idag och en sköterska från röntgen ringde mig och gav mig en tid redan på måndag. Toppen tycker jag för det betyder att sjukskrivningen förhoppningsvis förkortas 😊.

Jag kände ikväll när jag var påväg hem att "nu får det faktiskt räcka, jag är trött på att ha ont och nu då när jag har mer ont än vad jag borde". Jag vill en dag komma till rehaben och gå därifrån då jag och min sjukgymnast kommit överens om att nu har hon gjort vad hon har kunnat och att jag klarar detta själv hemma nu. Är det så att det är min hjärna som lurar mig och min kropp så känner jag att det är dags att få den att släppa den trauma upplevelsen som var för 2 år sedan. För jag och kroppen orkar inte mera nu, vi vill ha det lugnt och skönt och känna oss utvilade. Sen borde hjärnan vara väldigt trött också så mycket som den fått arbeta de senaste två åren.

Åter igen nu är det nog!

Ingen bra dag

Gårdagens besök hos sjukgymnasten slutade inte som jag hade trott eller tänkt.
Idag kände jag i höften och ljumsken att jag jobbat några dagar på raken, svårt att gå normalt och molande värk hela dagen.
Efter jobbet hämtade jag Elin som var snäll och följde med som sällskap och så åkte vi mot Göteborg. Om jag tyckt att morgon trafiken var jobbig så är den ingenting mot kvällstrafiken, fy fan säger jag bara. Otroligt nog så lyckades jag inte att stressa upp mig men däremot tappade jag humöret lite då det gick så sakta väl inne i Göteborg 😊.
Iallafall så mina planer för helgen sprack efter besöket då jag fått både tränings och ridförbud tills jag vet vad som hänt i ljumsken. Både Sofia som jag går till gällande träningen och Linus som ger mig akupunktur kollade och gick igenom min ljumske och höft. Linus sa att jag måste uppsöka läkare omgående då de misstänker ( men vet inte säkert) att något kan ha gått sönder den dagen då jag skulle upp ur soffan. Jag hade ju hoppats på att de skulle säga att det är en sträckning eller något liknande, men men nu har jag brutit ihop så nya tag tas i morgon.
Sofia kunde dock inte förstå hur jag lyckats jobba under dagen och hur sjutton jag tog mig upp på Challe i förrgår 😂. Jag sa till henne att " jag sa åt honom att snälla stå stilla och så hävde jag upp mig ". Det gick ju att rida men jag hade ju rätt så ont direkt efteråt, men ibland är smärta och värk värd lite ridning 😊.
Jag tror de inte har så många hästmänniskor som kommer till dem så ofta 😂.

Nu ska jag försöka somna om innan jag ska upp och boka tid hos läkare.

Äntligen Fredag

Kan man få säga så fast man bara jobbat 2 dagar denna veckan 😊?
Jag tycker det för just nu är jag inne i ett negativt spår i livet igen.
Mest negativt är det i häst och höftlivet. Ja fungerar inte det ena så fungerar inte det andra, i tisdags hände något som jag absolut inte ville skulle hända. Jag låg på rygg i soffan men benen utsträckta och skulle resa mig upp, då hör jag hur det "smäller till" i vänster höft. Jag skriker ut både det ena och det andra fina ordet och en smärta från...ja jag vet inte vad. Ja ja tänker jag att nu sträckte jag väll till något ordentligt, men när det onda inte lägger sig och jag inte kan ligga på vänstersida börjar tankarna gå. Efter mycket noggrant funderande hit och dit så blev jag rätt säker på att jag fått en rejälmuskelbristning.

Så igår hade jag planerat att vara med på ett tabatha passion gymmet men efter att haft kontakt med min sjukgymnast och fått ett bestämt nej så var det bara att boka om.
Ja och lägga om träningen den närmsta veckan då jag fått totalförbud att köra ansträngd träning tills nästa återbesök ( nästa torsdag . Detta gör ju att rida kommer jag inte få göra, så jag får väll glatt stå på backen och tömmlongera Challe tills jag fått tummen upp. Vi får väll se om jag ens får åka på den planerade Pay and jumpen nästa lördag 😳.

Tävlingsdag i Bollebygd

Ja inte någon start för mig men följde med som hästskötare för dagen åt Jenny och LarCas Sheeba. Alltså jag bara älskar de gånger jag blir tillfrågad av Jenny om jag kan följa med, hade kunnat göra detta varje helg om jag hade fått för min chef 😊.

Sheeba som är en liten nervig dam tyckte jag var väldigt lugn medan jag promenera med henne medan Jenny tog på sig kläder och stövlar. Men när Jenny skulle sitta upp utanför framridningen så tror jag hon tagga till ordentligt för hon hoppa nästan jämfota in i paddocken 😊.

Det blev tyvärr några missar väl inne på tävlingsbanan så ingen individuell placering för Jenny, men däremot så tog laget en andra placering i Div 2 vilket var jätteroligt 😊.
Det är så häftigt och se när det vinnande laget får galoppera ärevarv till hög musik och man ser hur glada och pigga hästarna blir 😊.
Jag var hemma runt 17-17:30 (tror jag ) och då var det bara att sätts igång och mocka och fodra innan hästarna kom in för natten.
Galet trött är jag nu och hade gärna varit ledig två dagar till om jag hade fått.
Nu ska jag få i mig lite mat.

Take Care

Varning för klagomål

Jag är så trött idag. Vaknade pigg men nu är jag supertrött. Kvällsjobb står på schemat och i morse åkte jag åter igen till rehaben i Göteborg.
Idag var det dags för att få lite nålar i höften och låret, det känns men är samtidigt ganska skönt.
Problemet är att min kropp reagerar med att bli jättehungrig och SUPERtrött. Varför lär jag mig aldrig att göra detta efter att jag redan jobbat eller när jag är ledig så jag kan få sova i lugn och ro?

Kvällsjobbet idag kommer bli en utdragen pina känner jag redan nu. Så ikväll när jag kommer hem så blir det jag som stänger av ljudet på min mobil, så ingen kan ringa mig i morgon bitti.

Några veckor senare

Det har gått några veckor sedan jag skrev sist. Jag har inte haft något intressant att skriva om helt enkelt.
Men nu så har det hänt grejer, som vanligt. Antingen jättelugnt eller så händer något.
Har de senaste månaderna märkt att Wilma snubblat till med sina bakben när vi varit ute och ridit, min magkänsla har sagt att något inte står rätt till. Så efter att till slut bestämt mig så bokade jag tid på Husaby hästklinik för att kolla upp henne. Efter nästan 3 timmar med hälsokoll, böjprover och ultraljud så blev diagnosen följande:
"Wild Wilma har förändringar i SI-lederna och på en disk som kan förklara varför hon ibland tappar sina bakben."
Hon hade även en liten liten inflammation i höger bakknä.
Men trotts detta tyckte veterinären att hon var fräsch för att vara 19 år.
Det här med SI-lederna går att behandla men som veterinären sa att Wilma är 19 år och har inte några större besvär. Så om jag inte vill behandla henne så går det utmärkt att låta Wilma gå i hagen och gå ut på promenader för hand bara för att hålla igång henne lite granna.
Så gissa vilken av allternativen jag valde 😊.

Jag har hellre henne kvar som hon är och hoppas på flera år ihop än att behandla henne och riskera att ridningen för att hon får ont.
Sen måste jag tillägga att jag ser på Wilma att hon är nöjd med sitt liv som hon har nu, det är som om hon själv kännt att hon har gjort sitt och då känns det mycket bättre för mig också.

Internationella Suicidpreventions-dagen

Alla sörjer vi olika, vissa gråter sig igenom smärtan och saknaden andra sörjer i perioder,
Jag är en av de sistnämnda.
Idag är det internationella sucidpreventions-dagen och ikväll tänder jag ett ljus för Martin som lämnade oss för snart 3 år sedan.

Jag minns Martin som en glad, omtänksam människa som hjälpte sina nära och kära så gott han kunde.
Aldrig hade man trott att han kände det han kände inom sig för utåt fanns inte en skymt av färgen svart.

För mig betydde Martin väldigt mycket och de första 1,5 åren gick känslorna upp och ner. Svårt att ta in att han inte fanns mera, tänkte många gånger att jag skulle ringa honom men kom samtidigt på att det kommer jag aldrig mer kunna göra.
När någon undra om det fanns någon som kände en golvläggare så hann jag bara dra ett andetag för att säga " jag gör " men åter igen tänka för mig själv att "jag gjorde ".
Vissa dofter som jag känner nu förtiden påminner om Martin men i stället för tårar kommer ett litet leende. Jag får en massa minnen, saker han sa och vad vi två gjorde tillsammans. Jag tyckte att vi var så stora när vi först träffades men det slår mig numera att han bara var 17 och jag nästan precis fyllda 18.

Den 16 november har det gått tre år sedan han tog sitt beslut, men det känns som om det vore igår. Det enda som ändrats något är att smärtan och saknaden har ändrats till att minnas alla glada stunder jag fick med honom, som när han tog studenten. Jag hör fortfarande hans röst i huvudet när jag gick där bland flaken helt vilset letade efter honom. Hur han bakom ropar " Emelie här är jag" med ett leende. Han var så glad den dagen och det är så jag tänker försöka minnas honom, för mig så var han alltid glad och hade lätt till skratt.

Så ikväll tycker jag att vi alla tänder ert ljus för Martin och till alla andra som valt att lämna detta liv för tidigt.

Gäsene

Det var inte meningen att det skulle gå bra igår. Det börja redan hemma i stallet då jag sa många fina ord när jag skulle fixa knopparna på Challe. Sen när vi kom till Gäsene så visar det sig att jag och Challe inte starta fören 18:35, sa jag att vi var där vid 16?
Ja så Challe hade tröttnat och ville inte alls vara med. Framridningen gick så där, inne på banan så ville han inte sammarbeta särskillt mycket. Såå ja vi får ladda om tills nästa söndag då vi startar i Borås igen.
Gör aldrig om det misstaget kan jag lova, nästa gång tänker jag ringa och fråga när jag startar.

Fredag

Då var dagen här, dags för pay and ride och...jag är så omotiverad. Kanske är det lite bra för min del då jag kanske kan slappna av mera under ritten. Men annars? Nä som sagt omotiverad.
Ska hämta transporten hos Elin vid 13 sen knoppa Challe...eller om jag gör det först det får jag se.

Nä jag återkommer ikväll om hur det gick.

Tisdag

Herregud jag sitter här och funderar på vad det är för dag. Hur snurrig är man inte då.
Bara tre dagar kvar till pay and ride i Gäsene och något som taggat mig extra mycket är att Anton sa i helgen " vad roligt hoppas det går bra". Eftersom han inte är intresserad för fem öre så blev jag så glad och peppad av de orden 😊.
Challe går som salt sjukt bra och i förrgår när jag och Lena var ute och red Wilma och Challe så fick jag känna på Challe's ökade trav.
Jag ska bara komma på hur jag ska få fram den på banan också. När jag satt där i den ökade traven visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta av lycka. Kom ihåg när Jenny lyckades hjälpa mig få fram den ökadetraven på Wilma...samma känsla bara ren lycka i kroppen.

Känner mig som Jenny Magnusson

Ja det är precis så jag känner varje gång jag rider Challe. Efter alla motgångar och slit går det inte sluta le under varje ridpass, när man känner hur allt bara stämmer.
Den lyckan jag känner då jag märker av att han blir bättre för varje pass, att känna hur possitiv han blivit. Detta beror 50% på att tänderna är fixade och 50% att jag blivit starkare i kroppen så jag orkar rida.
Idag beslöt jag att vi skulle gymnastik hoppa, det är inte klokt att jag säger detta men jag känner mig mer säker på Challe under hoppningen än Wilma.
19 åriga Wilma känns mer osäker än sin 5 åriga son 😊.
Det gick iallafall superbra så efter bara 25 minuter var jag mer än nöjd med både mig och Challe.

Tisdag

En väldigt jobbig dag på jobbet idag. Jag hatar att jobba på tisdagar, jag är inte människa på hela dagen. Idag var kag så trött att jag hade en jobbig och irriterande huvudvärk.
Iallafall så efter jobbet åkte jag till stallet för att röra på Challe i lite jogg.
Hur glad blir man när man tittar ner på hovarna och ser att en sko fattas....efter bara en vecka med nya skor?
Som tur är så är våran hovslagare så kanon att han kommer med en gång och slår på en ny sko.
Sa åt Challe att hålla alla skor på till efter den 18/9 😉.

En vecka, EN vecka

Det slog mig idag att det bara är en vecka kvar tills tävlingen i Gäsene för mig och Challe...och sen bara en vecka till klubbtävlingen i Borås 😳. Vart tog den tiden vägen?

Fredag

Att jag aldrig lär mig tecken på att jag håller på att bli sjuk. Mitt minne det senaste hat varit så där och bara där är det ett tecken på att något är på gång. Sen så har min näsa och tår varit iskalla och det är ett ännu större tecken på att sjukan står vid dörren.
Så i morse när jag vakna så hade febern kommit, jag var varm och frös om vart annat. Vid halv 1 kom jag på att Hovslagaren skulle komma så jag bulta på mig varma kläder och tog mig till stallet.
Helt slut efter att ha hämtat Wilma i hagen och Hovslagaren var på andra hoven, så hör jag " du hon hade en hovböld som du misstänkte".
Jummla häst som inte visar någonting, ingen hälta, ingen värme, ingen ökad puls och ingen feber. Det enda hon visade var att hon stod på tån. Wilma är lite farlig då hon sällan visar hur hon egentligen mår, så då måste man vara noga med att gå på magkänslan och hellre kolla upp en gång för mycket än att inte göra något alls.

Hon tyckte iallafall det var skönt att trycket släppte.
Nu ligger jag helt utslagen i soffan och orkar knappt hålla ögonen öppna, jag som älskar solen får panik ute. Antingen så fryser man eller så svettas man ihjäl.

Nä nu måste jag vila lite.
Bara två veckor kvar tills jag och Challe är tillbaka i Gäsene 😉.

Pay and jump i Gäsene

Igår var det då dags för det stora avslutet i hoppningen för Challe. Han och Elin var anmälda till Gäsene ryttarna på en pay and ju p och skulle starta en klass i 50 cm.
Challe tyckte dock att det var lite lite små läskigt så det blev väldigt hackigt, men vi var nöjda för att vara första starten. Vi anmälde därför honom i en start i 60 cm också där han hoppa hela banan utan några problem. Fick många positiva kommentarer att hans andra runda såg riktigt bra ut. Men sådan är Challe han behöver en uppvärmnings runda för att sedan gå som han aldrig gjort något annat.

Underbara hästar

Hovslagaren kom idag för att kolla om min misstanke om hovböld på Wilma stämde. Som tur var hade jag fel och troligen hade hon vrickat till sig i lördags under dagen. Jag pysslade om henne och longera henne lite lätt, nu använde hon bakbenen som hon brukar 💕.

Sen var det Challe's tur att röra på sig. Denna underbara lilla häst, äntligen börjar det hände grejjer mes honom. Idag var en sådan riktigt bra dag för honom, jag fylldes bara av sådana glädje i kroppen. Valde att tömmlongera honom och som han gick, så avslappnat, luftigt och framåt. Jag stod i mitten och bara gapa av förvåning, vad har hänt med min lilla kille? Han går från klarhet till klarhet och mina tankar på att kanske sälja honom har bara blåst iväg för nu äntligen börjar jag känna ett samspel med honom.

Söndag

Ett snabbt inlägg innan det är dags att sova. Idag fick båda hästarna vara för jag var så enormt trött efter jobbet så lät mig själv få en vilodag med bara gymträning, något som jag slarvat med det sista.

Challe igår hade ätit springa-fort gräs i hagen, nä men han hade väll träningsvärk så ville inte sammarbeta alls igår. Trots detta tyckte jag att han gick helt okek dock en växel för fort.
Wilma tyckte jag gick konstigt vid tömmlongeringen så tog in henne. Där ville hon inte gå runt vänster bak och när hon stod stilla så satte hon vänster bak på tå.
Kändes ingen puls eller svullnad och feber hade hon inte. Men jag misstänker att hon kan ha en hovböld på G, så nu kommer Hovslagaren ut och tittar på henne. Damen har nämligen lätt att få bärrandsröta under sommaren då hon till 99% väljer att stå utanför vindskyddet där det blir lerigt och äckligt.
Håller tummarna att det inte är något annat, annars så får jag reda på det i slutet av september då vi ska till Husaby hästklinik och göra en liten check på henne.

Natti natt natt

Underbara Challe

Challe är en sådan fantastisk häst, han blir bara bättre och bättre. Han blir bara starkare och starkare för varje pass så nu är jag så taggad att komma ut och förhoppningsvis visa domarna vi ridit för hur han utvecklats.
Nu fokuserar jag på den pay and jump son Elin och Challe ska göra på torsdagkväll och sedan ändra fokus på våran tävlan i Gäsene två veckor efter.
Nu ska jag hålla tummarna för Peder Fredricsson och All In som är i en OS omhoppning.

Nu är vi på G

Nu är jag och Challe på G. Anmäld till en klubbdressyr i Boråsridhus i mitten av September. Förra gången vi red där så gick det inte så jättebra då Challe inte visste vad han skulle titta på. Sen var han ju spänd som en fiolsträng hela programmet...så allt kan ju bara bli bättre 😊.

Men först ska vi göra en liten start i Gäsene 9 dagar före 😊. Jag har verkligen en sådan bra känsla med Challe nu så jag hoppas det håller i sig i båda starterna. Challe kommer undra vad tusan vi håller på med då han nästa torsdag ( på min födelsedag) ska göra sin första start i hoppning. Håll alla tummar för oss nu dessa datum 😊.