Äntligen Fredag

Kan man få säga så fast man bara jobbat 2 dagar denna veckan 😊?
Jag tycker det för just nu är jag inne i ett negativt spår i livet igen.
Mest negativt är det i häst och höftlivet. Ja fungerar inte det ena så fungerar inte det andra, i tisdags hände något som jag absolut inte ville skulle hända. Jag låg på rygg i soffan men benen utsträckta och skulle resa mig upp, då hör jag hur det "smäller till" i vänster höft. Jag skriker ut både det ena och det andra fina ordet och en smärta från...ja jag vet inte vad. Ja ja tänker jag att nu sträckte jag väll till något ordentligt, men när det onda inte lägger sig och jag inte kan ligga på vänstersida börjar tankarna gå. Efter mycket noggrant funderande hit och dit så blev jag rätt säker på att jag fått en rejälmuskelbristning.

Så igår hade jag planerat att vara med på ett tabatha passion gymmet men efter att haft kontakt med min sjukgymnast och fått ett bestämt nej så var det bara att boka om.
Ja och lägga om träningen den närmsta veckan då jag fått totalförbud att köra ansträngd träning tills nästa återbesök ( nästa torsdag . Detta gör ju att rida kommer jag inte få göra, så jag får väll glatt stå på backen och tömmlongera Challe tills jag fått tummen upp. Vi får väll se om jag ens får åka på den planerade Pay and jumpen nästa lördag 😳.

Tävlingsdag i Bollebygd

Ja inte någon start för mig men följde med som hästskötare för dagen åt Jenny och LarCas Sheeba. Alltså jag bara älskar de gånger jag blir tillfrågad av Jenny om jag kan följa med, hade kunnat göra detta varje helg om jag hade fått för min chef 😊.

Sheeba som är en liten nervig dam tyckte jag var väldigt lugn medan jag promenera med henne medan Jenny tog på sig kläder och stövlar. Men när Jenny skulle sitta upp utanför framridningen så tror jag hon tagga till ordentligt för hon hoppa nästan jämfota in i paddocken 😊.

Det blev tyvärr några missar väl inne på tävlingsbanan så ingen individuell placering för Jenny, men däremot så tog laget en andra placering i Div 2 vilket var jätteroligt 😊.
Det är så häftigt och se när det vinnande laget får galoppera ärevarv till hög musik och man ser hur glada och pigga hästarna blir 😊.
Jag var hemma runt 17-17:30 (tror jag ) och då var det bara att sätts igång och mocka och fodra innan hästarna kom in för natten.
Galet trött är jag nu och hade gärna varit ledig två dagar till om jag hade fått.
Nu ska jag få i mig lite mat.

Take Care

Varning för klagomål

Jag är så trött idag. Vaknade pigg men nu är jag supertrött. Kvällsjobb står på schemat och i morse åkte jag åter igen till rehaben i Göteborg.
Idag var det dags för att få lite nålar i höften och låret, det känns men är samtidigt ganska skönt.
Problemet är att min kropp reagerar med att bli jättehungrig och SUPERtrött. Varför lär jag mig aldrig att göra detta efter att jag redan jobbat eller när jag är ledig så jag kan få sova i lugn och ro?

Kvällsjobbet idag kommer bli en utdragen pina känner jag redan nu. Så ikväll när jag kommer hem så blir det jag som stänger av ljudet på min mobil, så ingen kan ringa mig i morgon bitti.

Några veckor senare

Det har gått några veckor sedan jag skrev sist. Jag har inte haft något intressant att skriva om helt enkelt.
Men nu så har det hänt grejer, som vanligt. Antingen jättelugnt eller så händer något.
Har de senaste månaderna märkt att Wilma snubblat till med sina bakben när vi varit ute och ridit, min magkänsla har sagt att något inte står rätt till. Så efter att till slut bestämt mig så bokade jag tid på Husaby hästklinik för att kolla upp henne. Efter nästan 3 timmar med hälsokoll, böjprover och ultraljud så blev diagnosen följande:
"Wild Wilma har förändringar i SI-lederna och på en disk som kan förklara varför hon ibland tappar sina bakben."
Hon hade även en liten liten inflammation i höger bakknä.
Men trotts detta tyckte veterinären att hon var fräsch för att vara 19 år.
Det här med SI-lederna går att behandla men som veterinären sa att Wilma är 19 år och har inte några större besvär. Så om jag inte vill behandla henne så går det utmärkt att låta Wilma gå i hagen och gå ut på promenader för hand bara för att hålla igång henne lite granna.
Så gissa vilken av allternativen jag valde 😊.

Jag har hellre henne kvar som hon är och hoppas på flera år ihop än att behandla henne och riskera att ridningen för att hon får ont.
Sen måste jag tillägga att jag ser på Wilma att hon är nöjd med sitt liv som hon har nu, det är som om hon själv kännt att hon har gjort sitt och då känns det mycket bättre för mig också.