Måndag

Upp och ner, ner och upp grisen gal i granens topp. Ibland måste man skoja lite med sig själv. Det är nu två veckor sedan Alli lämnade oss, det är nu två veckor sedan jag fick börja släppa ut och in hästarna själv och jag börjar känna detta. Idag är jag så trött att jag haft ont i huvudet och varit väldigt känslig. Vet inte om jag ska skratta eller gråta ikväll, är en panikångest attack påväg igen? Ja jag vet inte för jag vågar inte släppa ut någon känsla. Panikångest är nog ett av de jobbigaste händelserna som finns, det är jobbigt just under paniken och sen är man helt slut efteråt.
Pratade med Leena ikväll och blev så glad att hon beslutat att ta hem Alli's son igen, när tiden känns rätt. Hoppas det blir snart för jag är så trött.
Jag måste vara hård mot mig själv, att tillåta mig att sova längre på lediga dagar eller när jag börjar kväll. Allt för att få extra sömm.































Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback