Trots en jobbig förkylning så tog jag mig upp i sadeln, något jag nu i efterhand skulle låtit bli. 

Iallafall så hade jag tänkt att bara skritta Challe i paddocken då jag inte tyckte att det vore så snällt emot honom att öka farten riktigt ännu. Men med all denna energi som bubblar i hans kropp så fick jag efter 20 minuters skritt börja trava honom då han nästan explodera. Så efter ca 15-20 minuter hade han fått lite utlopp genom att springa som en tok så fort det föll honom in och han gick faktiskt väldigt avslappanat och mjukt. Kunde inte vara mer än nöjd så där la jag faktiskt av. Måste tillägga att jag inte under någon minut krävde något av honom mer än att försöka hålla ett friskt tempo utan att han blev för springig, han fick gå ganska lång ich djupt ner vilket han i slutet gjorde. I morgon blir det promenad på eftermiddagen om jag känner mig bättre annars får han vänta till på onsdag :). 

Jag måste verkligen hitta en sadel som passar honom och mig 😳.