En klagodag

En downperiod på gång skulle jag tro. Det är jobbigt igen med den förbaskade värken i höften, höften som värker ännu mera när man får feber. Jag har sagt till både sjukgymnast och mina föräldrar att jag är nära till att slänga in handduken och gå med på en sjukskrivning trots allt. Men det finns fortfarande en känsla i kroppen som gör att man biter ihop för att semestern är såå nära nu. För under semestern kommer jag inte ha lika ont då jag inte gör mer än vad man behöver under en dag. Mina allternativ nu och funderingar jag måste gå igenom är: # antingen sjukskrivning fram till semestern # medicinering ( vilket betyder starka tabletter) # tabort vissa arbetsuppgifter för att minimera smärtan fram till semestern. Ska man gå efter hur det känns nu så är det sistnämnda det bästa, frågan är dock hur glada blir vissa av mina kollegor om jag slipper de "tråkiga" arbetsuppgifterna? Ja jag vet att jag inte ska bry mig om det men det gör man ju ändå. Men man tänker ju också på att de vet ju inte hur jag känner bara för att jag inte visar något utåt eller klagar öppet. Jo jag grimaserar en del när kag suttit för länge (5 minuter) på en stol och måste byta ställning eller resa på mig. Ja idag blev det ett klagoinlägg då jag på grund av lite skit i kroppen inte orkat rida Wilma idag.






























Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback