Synd att jag inte hade mobilen uppe för då kunde jag filmat hur lycklig Wilma var nu vid lunch. Ingen av hästarna såg att jag kom med maten, så jag fortsatte smyga mig fram i hagen och inte fören jag hällde ut den sista påsen med höselage reagera hästarna. Då från 0-100 med öronen spetsade framåt kom Wilma i full galopp och gjorde ett litet glädjeskutt en liten bit framför mig, vek mig av skratt. Min stackars magre ponny som aldrig får någon mat ;).