Har funderat lite på oss hästmänniskor..ja till och med hundmänniskor. Har man häst har man troligen också hund. Vi är ett släkte för oss själva, vi är väldigt speciella. Vi tycker alla att just vi har rätt och alla andra tänker heelt fel. även om man säger att man struntar i andra hur de sköter sina djur så måste vi ändå lägga oss i även om vi inte säger det direkt till personen.

Vi kan hamna i sådan dispyter med varandra att vänner kan bli ovänner, vi kan gå så långt  och såra varandra väldigt mycket. Vi kan gå väldigt långt med skitsnack som egentligen inte stämmer bara för att man hört ett ryckte eller tyckts sig uppleva just en sak, ja att man missuppfattat det hela. i stället för att fråga ägaren hur det egentligen ligger till så förs denna osanning vidare och blir bra större och större och blir bra mer och mer osann. det behövs inte mycket som är fel, det kan räcka med att man har fel märke på sadel, kläder, utrustning m.m. eller att man kan ha "fel" veterinär eller tränar för fel person. Varför är vi så elaka emot varandra när vi alla har ett och samma intresse? varför hjälper vi inte varandra i stället för vi sitter alla på olika kunskaper och upplevelser?  Ingen och då menar jag INGEN kan säga att man inte snackar skit eller lyssnar på skvaller för det gör vi alla.