Har man inte tillgång till ett ridhus och paddocken är hal på sina ställen, ställen som man inte set pga all snö så känner jag mig väldigt begränsad gällande ridningen med Challe.

I morgon får det bli ännu en promenad skulle jag tro om jag inte vågar ta mig en jogging i paddocken med honom. 

Wilma har verkligen hamnat allra sist och går mest i hagen, jag hoppas på att jag skärper till mig väldigt snart och börjar rida korta små turer på henne även de dagar jag jobbat.

Nä jag måste säga att jag skäms, men trots att Wilma är av den sorten som vill ha uppmärksamhet och trivs med galoppturer i skogen så måste jag säga att hon ser ut att vara en mycket lycklig dam på 19 år.