Dagen avslutades på ett så bra sätt. Hovslagaren kom ut och tittade till Wilmas hov och satte på en sko med sula, sen fick Wilma äntligen komma ut i hagen. Wilma kunde helt plötsligt gå, springa och hoppa upp i luften. Hon blev så lycklig min lilla tant och berget som tryckte ner mig svävade iväg. Så skönt att se min tant så lätt på fötterna igen efter att jag trott att hennes sista tid var kommen i torsdags. Inte för att låta för elak nu men hade det varit Challe hade jag inte blivit lika stressad, men är det tanten så går alla teorier igenom huvudet. Men nu får jag behålla henne ett tag till som tur är 😍.

Jag är heelt slut efter denna dagen. Jag red en mätt Challe som gått på sommarbete i 1 vecka. Kan säga att han var trög så in i h*lv*te att han knappt orka fatta galopp och sedan hålla den. Jag var dyngsur av svett efter den ridturen/passet i dag. Sen var det då damens tur... Ja vad ska man säga, det sluta med att veterinären och Hovslagaren fick komma ut. Wilma kunde knappt gå och hon hade ont. Tänk vad en lite. Sömjävel kan göra. Jag var till 90% säker att nu var Wilmas stund kommen. Men den onda söme +skon är nu tillfälligt borta och Damen har boxvila tills hon kan belasta hoven igen. Den där Barcelona resan undra om den kommer bli av 😳.

Har legat sjuk här nu i 3 dagar med feber, förkylning och lite förkylningsastma. Ork till ridning har absolut inte funnits, det var till och med kämpigt att ställa in och ur diskmaskinen hos mamma och pappa härom dagen och då hjälpte ändå min lillebror till och gjorde 90% av jobbet :). Igår fick både Wilma och Challe på sig nya dojor så tänkte skritta ut på Wilma och köra en liten liten träning med Challe. Eftetsom jag haft svårt att sova i natt så låg jag och kolla på lite LOKALA tävlingar som kommer lite längre fram, hittade två stycken som jag tror jag tänker anmäla mig till. Bara tanken på att anmäla gjorde mig nervös men samtidigt lite förväntansfull. Helt plötsligt måste jag ordna med licenser till mig och Challe, jag vill köpa nya tävlingskläder och Jenny kommer troligen bli utfrågad en massa pga nervositet gällande regler med... Ja det mesta :). Nä nu tänker jag försöka sova lite till.

I några dagar nu så har jag legat med feber och en förkylning, det jag gjort är att sova, sova, kollat på tv och åter sovit. Jag hade planerat stt inte vara hemma innan semestern men man kan visst inte styra överallt....konstigt 😉. Vi får se hur dagen ser ut framåt lunch för då kanske jag orkar skritta ut på Wilma, tur att det inte behövs mockas några boxar idag :)

En downperiod på gång skulle jag tro. Det är jobbigt igen med den förbaskade värken i höften, höften som värker ännu mera när man får feber. Jag har sagt till både sjukgymnast och mina föräldrar att jag är nära till att slänga in handduken och gå med på en sjukskrivning trots allt. Men det finns fortfarande en känsla i kroppen som gör att man biter ihop för att semestern är såå nära nu. För under semestern kommer jag inte ha lika ont då jag inte gör mer än vad man behöver under en dag. Mina allternativ nu och funderingar jag måste gå igenom är: # antingen sjukskrivning fram till semestern # medicinering ( vilket betyder starka tabletter) # tabort vissa arbetsuppgifter för att minimera smärtan fram till semestern. Ska man gå efter hur det känns nu så är det sistnämnda det bästa, frågan är dock hur glada blir vissa av mina kollegor om jag slipper de "tråkiga" arbetsuppgifterna? Ja jag vet att jag inte ska bry mig om det men det gör man ju ändå. Men man tänker ju också på att de vet ju inte hur jag känner bara för att jag inte visar något utåt eller klagar öppet. Jo jag grimaserar en del när kag suttit för länge (5 minuter) på en stol och måste byta ställning eller resa på mig. Ja idag blev det ett klagoinlägg då jag på grund av lite skit i kroppen inte orkat rida Wilma idag.

Något är fel om man går i tjocka strumpor och en något tjockare tröja på sig när det är ca 15-17 grader pluss ute. Har troligen något virus i kroppen då jag varit frusen i några dagar nu och bara sover och sover. Men snart är det bara 3 veckors jobb kvar innan semestern och innan den kommer ska jag hinna med tävlingen med Challe i Tämta. Igår longera jag Wilma lite lätt då det var så varmt i paddocken och självklart idag blev jag hemma. Vad hände mer igår.. Jo jag stod som funktionär på en tävling som hölls på den klubb jag är medlem i, jag fick även vara sjukvårdare på plats om olyckan skulle vara framme. Trotts 2 avåkningar så blev ingen allvarligt skadad utan kunde gå av banan för egen maskin. Jag hade riktigt roligt och hoppas att fler tävlingar kommer under sommaren. Sen självklart på kvällen var jag hos en kompis och såg Måns ta hem vinnsten i Eurovision, nästa år ska vi se det live....vart nu den ska gå av stapeln :). I veckan som kommer ska Wilma och Challe få på sig nya skor och jag ska börja träna på delar i programmet som vi ska rida. Wilma kommer jag bestämma från dag till dag vad vi ska hitta på. Har kommit på att även om jag vill så kan bronkiten tillsammans med hennes inte alls för höga ålder tagit ut sin rätt att träna mycket dressyr i paddocken. Jag märker att hon har inte riktigt den orken längre. Hon kan träna 1-2 gånger i veckan sen resten så måste hon och jag komma ut i skogen, möjligen hoppa några hinder ( något hon tycker är jätteroligt) , vad jag menar är att jag vill göra det hon tycker är riktigt roligt som gör att hon får lite energi i kroppen. Herregud det låter som att hon knappt orkar gå men så är inte fallet :), det är mer en liten skillnad på henne. Jag kan ha fel och det kan vara så stt hon bara är ur form och behöver lite mera tid att komma tillbaka. Det är inte helt lätt med två hästar som kräver mycket uppmärksamhet :). Men ska jag vara helt ärlig så kommer nog Wilma mer först än Challe :).

Är riktigt nöjd ned förmiddagen. Hästarna kom ut i rimlig tid, Wilma fick sig en bensträckare i naturen där det bjöds på skritt i backar, långa galoppsträckor och några små skutt över naturhinder... Wilma tror nog att jag blivit galen som helt plötsligt vill hoppa hela tiden :). Challe fick "bestraffing" genom att få stå inne i boxen medan vi var ute. Detta berodde på att Alli (24 år) börjat brunsta och ställer upp sig för Challe som hoppar upp på henne. Dock med snoppen inne men vi måste tänka på Alli's gamle rygg. Jag vet inte varför de två har börjat med detta nu för Challe har aldrig varit särskillt hingstig av sig. Men när jag och Wilma kom tillbaka så fick mor och son gå upp till vinterhagen tills Leena kommer hem. För att återgå till Wilma så funderar jag på vad vi ska hitta på i morgon...bommar?, longering? Eller dressyrpass kanske? Ja jag har inte bestämt mig ännu 😏.

I morgon är sista dagen jag mockar mina pållars boxar på några månader. Det ska bli så skönt att bara göra det roliga en tid framöver. I morgon på förmiddagen ska jag och Wilma ut på en egen uteritt tillsammans, då tror jag att hon kommer tycka att dagen blir helt perfekt. Men tänk er själva att först komma ut på en uteritt och sen vid lunch bli utsläppt på sommarbetet :). Jag blir så lycklig....när min gamla tant är lycklig ❤️❤️

Äntligen är söndag här och jobbhelgen över :). Avslutade dagen med ett lite oinspirerat och mindre planerat ridpass med Wilma i paddocken. Hon är väldigt stel och drar gärna ner huvudet mot backen, ja jag har typ hela henne i händer och armar. Jag fundera nu på vad detta kan bero på. Jag tror först och främst tänder, det är dags att fixa dem. Sen någon låsning möjligtvis ( troligen i atlaskotan ). Sen den tredje saken kan vara att hon behöver en ny sadel igen, hon har faktiskt ändrat sig lite i kroppen och om jag mätte rött så behöver hon en något vidare än vad hon har nu. Hade tänkt åkt ner till Horsefarm i morgon ( då jag är ledig ) och bytt in min mot en annan. Men så kom jag på att min bil är och får på en dragkrok bak. Men jag tror hon kan stå ut en vecka till :). Kan ju faktiskt prova utan padden på henne :). Ja ja men jag gick in i stallet med en lycklig ponny som fick hoppa mer än träna dressyr :). Hon tyckte dock att hindrena var löjligt låga så vi får höja lite till nästa gång 😉.

Jag har haft en riktig skitdag idag. Jag har haft så ont idag så kag mått illa, hade tid till sjukgymnasten idag och funderade på om jag skulle avboka tiden. Men tänkte att jag bara behövde åka dit och sitta på motionscykeln.Jag har aldrig längtat så efter semestern som idag, känner för att sjukskriva mig i morgon för bara tanken på att jobba med detta helvete gör mig inte särskillt munter.Jag har mesta delen av dagen pluggat på programet inför tävlingen i Tämta om några veckor. Nä jag ör ibte särskillt pigg på att skriva något positivt idag för har inte funnits många sådana glimtar idag. Nämner man något på fb så får man bara några onödiga kommentarer på messenger så låter helst bli att skriva något där. 

Igår kände jag mig riktigt duktig då jag struntade i att det regnade och red Wilma i paddocken. Jag ville bara fokusera på att hon skulle gå avspänt och i lång och låg form, något som gjorde tanten liiite förvirrad för det ör ju bara något vi brukar avsluta ett pass med inte rida så hela tiden :). Men efter många om och men så gick hon helt okej :). Jag res endast i trav för varför skynda in i galoppen när det inte fungerar helt i traven :)? Idag ska Challe longeras och Wilma ska fortsätta ridas i paddocken.... Ja så länge inte regnet öser ner.

Japp då är det inplanerat 16/6 gör jag och Challe våran andra start och denna gången i LB:1 😊. Jag känner personligen att det ska bli skönt att slippa halterna i programmet. Nu är det ju tur att jag om en vecka får på drag på bilen så jag slipper leta bil med drag, räcker med att jaga transport. Så de närmsta veckorna ska jag planera Challe's träning utifrån programmet och träna på vissa delar/ gång och troligen avsluta med programet vid varje avslutat pass. Detta låter ju bra i tanken så om det blir så återstår att se 😉.

Vad ont jag har ikväll, var trevligt med två dagar utan smärta på 7 månader iallafall. 

Då var sommarhagen färdig fixad ( så skönt ), så det enda vi ska göra nu är att slänga över gammalt höselage så hästarna inte kommer åt det sen när de släpps. I förrgår så var den stora dagen för mig då jag äntligen skulle få lokalbedövning insprutad i höftleden. Ehm ja jag kan ju säga så här att jag var inte lika lugn och förväntansfull när jag låg där efter att läkaren ritat och talat om vad son skulle ske. Värre blev det när det var dags att sticka för att bedöva huden. Allra värst reagera jag när kontrastvätskan och lokalbedövningen skulle in. Svetten bara rann på mig, kroppen spände sig så mycket den kunde och även om huvudet tänkte "slappna av" så höll inte kroppen med riktigt. Sköterskorna prata med mig hela tiden och mest blev det meningen " andas, glöm inte att andas", vilket jag svara med " mmm". Efter ingreppet fick jag åka ut till "uppvaket" där även läkaren kom och gjorde lite böj och vridprover med benet, var länge sedan jag kände mig så lättad av att det faktiskt inte längre gjorde ont. Jag kunde lyfta mitt ben rakt upp, åt sidan utan att det gjorde ont eller att jag behövde vinkla knät inåt för att få upp benet mot magen. MEN vad detta nu betydde var nu att det blir en titthåls kirurgi i höftleden då det med väldigt stor sanolighet som det är därifrån min smärta och problem kommer ifrån. Eftersom inget syns på röntgen måste de nu in och kolla om de kan se problemet och vad de kan göra åt det. Men eftersom detta ska göras i Göteborg så blir det många månaders väntetid då köerna är så långa... Om jag inte har turen med att få någons avbokade tid. Nu tänkte jag vila lite och sen blir det dags att åka till stallet igen där löshoppning står på schemat, även tant Wilma ska få hoppa några skutt :).

Då är dagen här, bara några få timmar kvar innan jag ska åka iväg till Skene. Vill bara att tiden ska gå så jag kan få detta överstökat. Har varit lugn och lite förväntasfull men igår kväll började pirret komma, hur ont kommer det gör? Kommer det göra ont överhuvudtaget? Undra om jag kan vara med på agilitykursen ikväll sen också :).

När man tycker att det bara är motgångar så kommer det alltid något positivt som en överraskning. Ingen ide att stressa upp sig för saker som man inte kan göra något åt eller hur? Om 7 veckor börjar min första semester vecka vilket jag ser fram emot något enormt mycket :). Sen om 2 veckor så hoppas vi kunna släppa hästarna på sommarbetet ( äntligen ), inget mer mockande eller framför allt inga jättetidiga mornar innan jobbet :). Kanske kommer man ha lite mer energi och se lite piggare ut 😜. Jag har som plan i sommar att Wilma ska få komma ut på en pay and jump och Challe ska minst göra 2 starter. Så jag hoppas att det förblir en skadefri sommar i år.

Varför blir det aldrig som man tänkt sig? Idag efter jobb och kalas hade jag tänkt åkt till stallet och ridit Wilma. Detta ville inte min höft vara med på utan valde idag att total strejka, ja strejka så pass mycket att jag knappt skulle få gå. Mina jobbakompisar ville skicka hem mig när jag försökte gå med ett ben som bara vek sig för varje steg. Men nä nä jag skulle jobba " det går snart över" säger jag hela dagen, " jag behöver bara gå lite så släpper det". Ja det tog ju hela 8 timmar innan jag kunde gå normalt med " normal smärta", hela arbetsdagen helt enkelt. Så mina planer sket sig sååå otroligt mycket. Detta betyder att veckan som kommer att det är träning träning som står på schemat näst in till alla dagar, nu gäller det att ta sig i kragen och sluta vara lat och bekväm.

Var länge sedan jag klagade här nu. Har som sagt ( tror jag ), jobbat kväll och hade redigt ont när passet var klart. Gick sakta hemåt för att belasta benet rätt , vilket resulterade i att det tog lite tid att komma hem. Nu är klockan ca 2 på natten och jag har sammanlagt än så länge sovit 1,5 timme sedan jag la huvudet på kudden vid 23. Innan när jag tagit en värktablett som varit lite starkare som gjort att jag somnat som en klubbadsäl inte längre hjälper, utan mer gör en dåsig då undrar jag vad som hänt? Ja troligen har kroppen vant sig även om jag de senaste 5 månaderna bara tagit de vid yttersta nödfall. Har aldrig längtat så till en operation som i natt, bara 4 dagar kvar, men varför ska det gå så långsamt?

Efter förra helgen är jag jättesugen på att komma ut och tävla med Challe. Tyvärr finns det inte så många klubbtävlingar / clear rounder så man kan välja och vraka :(. Sen har jag tänkt här inom några veckor åka ner till "Horse Farm" för att kolla en egen sadel till honom. Ja allt beror på vad besöket nästa vecka säger eller säger rättare sagt :). Nu ska det bli gott att gå och lägga sig, så man orkar gå upp och jobba i morgon igen 😜.

Idag har vi inte legat på latsidan inte. Klockan 08:10 så satte jag och Leena igång med att fixa i ordning sommarhagen. Efter ca 2 timmar gjorde vi ett avbrott då jag skulle iväg på ett ärende och Leena's dotter med familj kom förbi. Sen vid 12 tiden fortsatte vi i ca 2 timmar till. Kanske ska nämna att vi bytte övertråd så när den sista rullen var slut så kunde vi inte görs mer idag :). Så då kom passande Kevin och hans vän förbi med lite fika, precis lagom innan vårat blodsocker försvann :). Tur var väll det för efter lite vila hämtade jag ner killarna. Challe hade energi från en veckas tid i hagen ( ja jag blev väldigt lat 😊), det enda jag hade i huvudet när han hoppa och studsa var att hålla kvar och inte ge efter i tygeln. Satans vad bra jag blivit på det..ja om man får klappa sig själv på axeln :). Så efter ca 1,5 timme gav han sig och kunde galoppera på bra...trotts lite slängande med huvudet. Så i morgon innan jobbet kör vi igen 😉.