Jag är helt slut,bedövad och lite förvirrad tror jag sen igår. Igår var jag som sagt på rehab och idag var jag hos läkaren för att få en remiss till röntgen. Jag vet ju att det inte är någon skelettskada utan något med någon mjukdel så vad en slätröntgen ska kunna göra för skillnad vet jag inte. Men men jag pratade iallafall med min sjukgymnast som sa att jag måste prata med min läkare om att få komma till smärtmottagningen. För nu när allt sjunkit in så förstår jag vad min sjukgymnast menar, att min hjärna lurar kroppen med hur ont det gör. Jag känner mer smärta än vad jag egentligen borde göra, för om detta i ljumsken nu är en muskelbristning så ska jag inte ha så ont att man knappt kan röra mig. Detta förstår ju jag också och hur ska jag få hjälp med rehaben när hjärnan sänder ut signaler till kroppen att detta gör JÄTTEONT..?
Iallafall så sjukskriven blev jag från och med idag och en sköterska från röntgen ringde mig och gav mig en tid redan på måndag. Toppen tycker jag för det betyder att sjukskrivningen förhoppningsvis förkortas 😊.

Jag kände ikväll när jag var påväg hem att "nu får det faktiskt räcka, jag är trött på att ha ont och nu då när jag har mer ont än vad jag borde". Jag vill en dag komma till rehaben och gå därifrån då jag och min sjukgymnast kommit överens om att nu har hon gjort vad hon har kunnat och att jag klarar detta själv hemma nu. Är det så att det är min hjärna som lurar mig och min kropp så känner jag att det är dags att få den att släppa den trauma upplevelsen som var för 2 år sedan. För jag och kroppen orkar inte mera nu, vi vill ha det lugnt och skönt och känna oss utvilade. Sen borde hjärnan vara väldigt trött också så mycket som den fått arbeta de senaste två åren.

Åter igen nu är det nog!