Livet som skadad ryttare och ägare till två hästar är inte lätt. Man kan inte riktigt planera till 100% varje dag hur varje häst ska tränas. Ja det beror såklart på vilka problem man har med sin skada man lyckats dra på sig tack vare dessa djur 😉. För min del så beror det på hur ont jag har, jag får lyssna på kroppen och ta ett beslut om jag kan fullfölja ridpasset.
Kanske jag för tredje dagen i rad får motionera dem från marken för att höften värker/smärtar för mycket för att jag ens ska klara av att sitta ner.
Ibland när det regnar för mycket så får jag faktiskt låta hästarna vara kvar i hagen då regnet gör att smärtan är olidlig och bara värme hjälper.
Det hade varit lättare om jag haft ett ridhus i närheten men jag har nu inte det så då får jag göra vad jag kan.
Sen är vi ( hästägare/ryttare) lite tappade bakom vagnen då vi allt för ofta biter ihop och rider ändå. Det är något man lärt sig från unga år att trillar man av så är det bara upp igen för det går över...så länge du inte brutit något eller slagit i huvudet för illa.
Vi hästmänniskor är vana att ta smällar, vi är vana att ha lite ont. Men vi reser oss snabbt och blir förbannade i stället för att börja stortjuta. Kanske inte helt normalt och de som inte är i hästvärlden tycker säkert att vi är helt rubbade som utsätter oss på nytt för samma risk igen. Säger någon det till en ishockey spelare efter att han/ hon just blivit crosscheckad? Vi hästmänniskor gör inte detta medvetet iallafall.

Jo att vara skadad och vara hästägare till två hästar....glömde helt bort mig nu så får återkomma igen ☺️.