Att jag aldrig lär mig tecken på att jag håller på att bli sjuk. Mitt minne det senaste hat varit så där och bara där är det ett tecken på att något är på gång. Sen så har min näsa och tår varit iskalla och det är ett ännu större tecken på att sjukan står vid dörren.
Så i morse när jag vakna så hade febern kommit, jag var varm och frös om vart annat. Vid halv 1 kom jag på att Hovslagaren skulle komma så jag bulta på mig varma kläder och tog mig till stallet.
Helt slut efter att ha hämtat Wilma i hagen och Hovslagaren var på andra hoven, så hör jag " du hon hade en hovböld som du misstänkte".
Jummla häst som inte visar någonting, ingen hälta, ingen värme, ingen ökad puls och ingen feber. Det enda hon visade var att hon stod på tån. Wilma är lite farlig då hon sällan visar hur hon egentligen mår, så då måste man vara noga med att gå på magkänslan och hellre kolla upp en gång för mycket än att inte göra något alls.

Hon tyckte iallafall det var skönt att trycket släppte.
Nu ligger jag helt utslagen i soffan och orkar knappt hålla ögonen öppna, jag som älskar solen får panik ute. Antingen så fryser man eller så svettas man ihjäl.

Nä nu måste jag vila lite.
Bara två veckor kvar tills jag och Challe är tillbaka i Gäsene 😉.