Varit ute och tittat när Challe har tränats, vi är på gång och allt börjar släppa. Challe har mognat väldigt mycket medan han varit borta, helt plötsligt är han ingen bäbis längre :). I träningen har Challe mer eller mindre blivit lugnet själv, något som jag aldrig hade trott för några veckor sedan. Han tycker dock att gå åt höger är lite otäckt men det släpper mer och mer för varje gång. Man känner bars en stor lycka när man står och tittar på. Fick dock en klump i magen när Anna (Peter's sambo) sa att hon hade en spekulant på Challe, men jag sa med en gång att "nej ingen ska ha min häst" :). Är en tjej som helt plötsligt försvinner och då står hon inne hos Challe och myser :). Challe mår som sagt bra och hur är det då med mig? Jodå jag ska väll inte klaga då det är skillnad sen jag blev sjukskriven och nu. Jag är inte trött längre men jag har kvar mina skakningar i kroppen som egentligen är jobbigt, men det blir jobbigt och irriterande när jag t.ex. Ska skriva eller bara sitta och hålla en kopp. Ringde därför läkaren idag och hon menade då på att jag inte varvat ner ordentligt än så det kommer försvinna när jag gjort detta :). Har nu bestämt att börja om med allting, så Wilma har fått av sig skona och ska bara få vara tills nästa skoning för att jag sedan ska börja om med henne från början så får vi se om jag hinner med tävling nu i vår. Efter att ha tänkt efter lite medan jag varit hemma kom jag på att jag var aldrig nöjd om jag inte vann, spelade ingen roll om jag ökade mina procent. Så det blir omstart och ändra tänket i träning och tävling och minska mina fruktansvärda krav på mig själv. Det är aldrig så att jag varit arg eller besviken på Wilma för hon är den förnuftiga av oss utan jag är för hård på mig själv. Take Care