Idag trodde jag hjärtat hade stannat på mig då jag var i stallet för att hämta  Challe som skulle få fötterna fixade. Mac,Alli och Challe stod åt av det sista av höet men Wilma sågs inte till och hon brukar inte gå iväg långt ifrån de andra. Jag stod och ropa på henne men hon sågs inte till, till och med Alli ropa på henne. Jag gick fort ner med Challe till stallet och när jag kom upp till hagen igen....så stod hon med Alli och förstod inte vad det var med mig. Många tankar hann fara igenom huvudet, nu hade Wilma gått iväg för att dö, hur skulle jag få ner henne därifrån, vem ringer jag först? Så en enorm lättnad när hon stod där och åt 😊. Challe tyckte det var jättetråkigt att stå i stallgången så han hade jättesvårt att stå still när det var dags att fila hovarn 😊. 

Nu ska jag ta och åka hem och byta om inför kvällsjobb.