Varför blir det aldrig som man tänkt sig? Idag efter jobb och kalas hade jag tänkt åkt till stallet och ridit Wilma. Detta ville inte min höft vara med på utan valde idag att total strejka, ja strejka så pass mycket att jag knappt skulle få gå. Mina jobbakompisar ville skicka hem mig när jag försökte gå med ett ben som bara vek sig för varje steg. Men nä nä jag skulle jobba " det går snart över" säger jag hela dagen, " jag behöver bara gå lite så släpper det". Ja det tog ju hela 8 timmar innan jag kunde gå normalt med " normal smärta", hela arbetsdagen helt enkelt. Så mina planer sket sig sååå otroligt mycket. Detta betyder att veckan som kommer att det är träning träning som står på schemat näst in till alla dagar, nu gäller det att ta sig i kragen och sluta vara lat och bekväm.