Då var sommarhagen färdig fixad ( så skönt ), så det enda vi ska göra nu är att slänga över gammalt höselage så hästarna inte kommer åt det sen när de släpps. I förrgår så var den stora dagen för mig då jag äntligen skulle få lokalbedövning insprutad i höftleden. Ehm ja jag kan ju säga så här att jag var inte lika lugn och förväntansfull när jag låg där efter att läkaren ritat och talat om vad son skulle ske. Värre blev det när det var dags att sticka för att bedöva huden. Allra värst reagera jag när kontrastvätskan och lokalbedövningen skulle in. Svetten bara rann på mig, kroppen spände sig så mycket den kunde och även om huvudet tänkte "slappna av" så höll inte kroppen med riktigt. Sköterskorna prata med mig hela tiden och mest blev det meningen " andas, glöm inte att andas", vilket jag svara med " mmm". Efter ingreppet fick jag åka ut till "uppvaket" där även läkaren kom och gjorde lite böj och vridprover med benet, var länge sedan jag kände mig så lättad av att det faktiskt inte längre gjorde ont. Jag kunde lyfta mitt ben rakt upp, åt sidan utan att det gjorde ont eller att jag behövde vinkla knät inåt för att få upp benet mot magen. MEN vad detta nu betydde var nu att det blir en titthåls kirurgi i höftleden då det med väldigt stor sanolighet som det är därifrån min smärta och problem kommer ifrån. Eftersom inget syns på röntgen måste de nu in och kolla om de kan se problemet och vad de kan göra åt det. Men eftersom detta ska göras i Göteborg så blir det många månaders väntetid då köerna är så långa... Om jag inte har turen med att få någons avbokade tid. Nu tänkte jag vila lite och sen blir det dags att åka till stallet igen där löshoppning står på schemat, även tant Wilma ska få hoppa några skutt :).