Ja vad ska man säga, ridturen gick bra tills sista galoppen. Men det tar jag lite senare. Challe fick låna en martingall i strl full så självklart för stor så en sådan måste inhadlas i rätt storlek :). Jag brukar säga att Wilma är snabb men hennes son är ännu värre och han kan springa sjukt snabbt om jag hade tillåtit honom att göra det. Han lyssnar trotts detta väldigt bra när jag ber honom att ta det lugnt eller sakta av, även om den framför fortsätter. Allt gick helt lugnt och de båda grabbarna skötte sig bra, sen kom vi till sista galoppen. Mac som vill hålla sin lillebror bakom blev sur på Challe som tänkte springa förbi eftersom han tyckte att Mac var lite långsam,så då väljer Mac att kicka bakåt mot Challe som då träffar mig med en smäll rätt på höften. Även nu stannar Challe lugnt medan jag sitter skrikande på ryggen, Mony som satt på Mac höll själv på att trilla av och Leena fick knappt stopp på den 23 åriga tanten Alli. Jag tog mig hem till stallet för jag hade inget annat val och fick där hjälp med att komma av då jag inte kunde röra benet. Hade ringt mina föräldrar direkt efter olyckan så de var där när vi kom hem. Mamma fick ringa efter ambulans och hjälpa mig av med ridkläderna så de inte skulle klippa sönder dem ☺️. De var rädda för att jag hade en höftfraktur då de tyckte mitt ben var kort och var utåt roterat, tur i oturen hade jag efter röntgen som visade inga skelettdkador. Men jag blev ändå inlagd för smärtlindring då jag hade så ont och ska jag vara helt ärlig så har jag nog aldrig fått så mycket morfin som idag. Vi får se i morgon om jag får åka hem helt beroende på om jag kan gå, något som jag inte kan utan hjälp av ett gå bord. Natti natti