Varje vecka bara måste jag se programmet Ryttareliten, jag får lite olika känslor under den timmen programmet visas. Visas Daniel Zetterman så får jag lite ångest och vill nästan blunda lite för man vet aldrig vad som kommer hända....känns det som i allafall :). Jag tror jag har lite svårt att förstå Daniel i vissa situationer som gör att jag känner så. När Rasmus och Charlotte står i rampljuset så känner jag inte något så speciellt mer än att jag kommer på mig själv att tycka att Charlotte verkar vara lite stroppig...eller nej förresten hon känns mer som bortskämd. Jag känner varken ångest,glädje eller något annat eller jag får nog säga att jag känner lite lite av alltihop. Sen när Peder och Lisen visas så sitter jag med ett stort leende och blir alldeles varm och glad inombords. Jag får sug och energi för min egna ridning och jag tycker de behandlar alla på ett så bra sätt om man ska utgå från programmet. Det får mig som numera är lite rädd för att hoppa att vilja hoppa mer än vad jag gör och gärna en träning för Lisen eller Peder hade inte varit så dumt ;). Sen kan inte jag säga att det stämmer till 100% det jag känner när jag ser programmet så det blir ett annat inlägg om det :). Måste ju berätta också apropå tävlingar och träningar. Tanken var att jag skulle rida för Borås ridklubb, kanske mest för att Jenny red för dem, men så kom hon och sa att jag borde rida för Tosseryd som nyligen bildats och så kommer det bli och ska faktiskt gå på deras kickoff dit Peter Markne kommer :). Det ska bli så otroligt roligt och ser verkligen fram emot det. Vad gäller tävlan så är den första "tävlingen" jag ska vara med på är en pay and jump i Brämhult i maj. Tänkte att det är en bra start på säsongen att börja på något där jag inte har några krav på mig själv, jag vill bara lugna mina små svaga hoppnerver att det inte är några problem :). Nu blir det att försöka sova så jag orkar gå upp och ta ut damerna i morgon bitti :).

 

Take Care